en gång sysikallio, alltid sysikallio

okej kommer bli ett semi random inlägg men jag fick nu fiilis för att skriva detta. vill inte på något sätt klaga över mitt liv just nu, har det super och njuter av varje dag men ibland saknar jag barndomen så mycket. saknar det att inte ha stress över någonting och bara njuta av livet. 

absolut mest av allt saknar jag ändå dessa personer. visst, minka är min bästa kompis och vi träffas ganska ofta, vi brukar ha sleepovers hos mixu osv. men det är inte samma sak ! för fem år sedan såg jag dessa människor varenda en dag. sedan jag flyttade hit för nästan elva år sen har jag kännt dem, lekt med dem, gjort massor med idiotiska saker och skrattat så mycket. ler som en galning för mig själv då jag tänker på kirottu metsä, melkein täydellinen ryötsö, katukirppis, poro, samakko ja kurki, vilis terass, mixus takkahuone, singstar osvosv. har så många ljuvliga minnen att jag inte kan räkna upp dem.

pointen var kanske den att jag fick en konstig fiilis då jag kom från lenkkin idag. sprang ensam upp för vår gata och tänkte att för fem år sedan skulle vi alla varit tillsammans där. nu är alla upptagna med skola, hobbyn, egna kaverin och så så vi hinner knappt ses aldrig. blev verkligen ledsen för jag skulle så gärna kunna spendera mina kvällar ute på vår kära gata. men kan väl skylla mig själv också, när skulle jag senast haft en ledig kväll att spendera ute... 

så ville bara säga att jag faktiskt har de bästa grannarna man kan tänka ha sig och jag älskar er alla väldigt mycket och tack för att ni finns !